Sök svar på språkfrågor i Frågelådan!
tillbaka 
fråga
Hur ska man beteckna brandmän och barnmorskor om man vill förhålla sig könsneutral?
svar
De flesta yrkesbeteckningar uppfattas i dag som könsneutrala. Om man talar om att anställa en ny ingenjör, lärare, sekreterare, handläggare, behandlingsassistent eller webbredaktör har man inget sagt om man avser en man eller en kvinna. Men några könsmarkerade yrkesbeteckningar lever kvar från ett äldre samhälle med en mer segregerad arbetsmarknad. Dels rör det några få klassiska kvinnoyrken som sjuksköterska och barnmorska. Dels finns ett flertal yrkesbeteckningar på –man: brandman, rådman, ombudsman och kameraman. Också ord som talesman, riksdagsman och justeringsman kan räknas hit fast de anger uppdrag snarare än yrken.

Man bör undvika ett system där vi har olika ord för manliga och kvinnliga innehavare av samma yrke. Vi klarar oss utan ingenjörskor, sekretererskor, lärarinnor och webbredaktriser. På samma sätt är det mindre lyckat att införa ord som riksdagskvinna, justeringskvinna och taleskvinna. Bättre är könsneutrala ord som riksdagsledamot, justerare och språkrör eller representant. Likaså bör man undvika äldre yrkesbeteckningar av detta slag om det är möjligt. Skriv alltså: Hon är dansare; Stina Ekblad är en av Sveriges främsta skådespelare. Vill man särskilt markera kön är det bättre att använda adjektiven kvinnlig och manlig: Kvinnliga skådespelare har sämre betalt än manliga, Skolan behöver fler kvinnliga tekniklärare.

Nya yrkesbeteckningar bör självklart vara könsneutrala: reklamare är bättre än reklamman, webbdesigner och webbredaktör bättre än t.ex. webbman. Samtidigt måste man acceptera att en del könsmarkerade yrkesbeteckningar är så fast rotade i språkbruket att de inte kan undvikas. Barnmorska, brandman och en hel del andra får vi leva med tillsvidare.